Svenska värderingar – Jonas Gardell

 

förra inlägget fick jag ont i huvudet av Alex Schulman. Huvudvärken hann inte gå över innan jag, döm av min förvåning, fick reda på att Jonas Gardell, ja han skriver han också.

Efter att ställt frågeställningen huruvida Anna Kinberg Batra menar ”att till exempel norrmän, finnar eller tyskar är lata fuskare? Och OM en tysk eller finne till nöds skulle jobba, har denne då anammat dessa ”svenska” värderingar?” fortsätter han:

”Nu svarar någon säkert: ”dummer, Anna Kinberg  Batra och de andra menar inte att de svenska värderingarna är svenska”. Nähä, svarar jag då, men då är de ju rätt och slätt ”värderingar”. Inget annat.”

Jag älskar min kvinna med alla hennes fantastiska drag och egenskaper. Jag älskar mina barn, kärleken till dom är obeskrivligt stark och jag skulle göra allt för dom. Men nog älskar väl även grannen sin kvinna eller man? Och deras barn är väl det mest fantastiska i deras ögon? Egenskaper som attraktiv, både till det yttre och inre, smart och rolig för att ta några exempel är ju knappast exklusiva för min sambo? Och mina barn jollrar, busar, skrattar och gråter och så gör även grannens barn.

Hur kan jag då hävda att kärleken jag har till min kvinna, till mina barn, är den rätta kärleken? Betyder det att jag anser grannen vara förd bakom ljuset? En imbicill som inte ser storheten i min kärlek? Hur kan jag vara så föraktfull?

Det borde således bara finnas en kärlek, kärleken till allt och alla. One love!

Men så är det ju givetvis inte. En värdering, likt kärlek, är mer än bara ett ord eller känsla. Det är något som växt fram inom en stor eller liten grupp av individer. Dessa kan kan givetvis se lika ut hos olika människor eller i olika delar av världen. Detta gör dom inte mindre ”dina” eller ”svenska”.

Att vakna upp en morgon hos en familj i Peking eller Teheran, språkförbistring åsido, kommer innebära större huvudbry för oss när vi nu ska navigera den nya världen, än om vi vaknat upp i Oslo eller Helsingfors.

Det betyder nödvändigtvis inte att den ena värderingen är bättre eller sämre än den andra (jo, vissa kulturer är bättre än andra).

Att se efter sitt lands normer och värderingar är precis lika sunt som att vårda kärleken inom familjen, för skulle man plötsligt transformeras till en helt annan person än den ens respektive kommit att lära känna och älska kan det med all säkerhet komma att sluta med brustna hjärtan.

Människan är skapt att se mönster överallt och om något plötsligt avviker så reagerar vi.

Det här ska nu inte ses som att jag bär på en fosterlandskärlek stor och stark, bara att grupper, vare sig dessa är en familj, vänskapskrets, klan eller land trivs och frodas som allra bäst när alla är på samma plan och delar vision om vart man tillsammans är på väg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s