Den vidriga psykopatvåldtäktsmannen Mr Cool och varför censur inte är en sån bra idé

”Över hela denna jord, sker katastrofer, terror, mord. Men vi som går med jesus har ändå ryggen fri för roten till all världens ondska är inte vi. Nej det är bögarnas fel.”

 

 

Så sjöng Grotesco-gänget 2011. En uppenbart satirisk kommentar, som ändock anmäldes för hets mot folkgrupp efter att en tv-tittare sett den framföras på Allsång på Skansen. Justitiekanslern valde att inte gå vidare med ärendet med motiveringen:

 

”Inte minst i kulturlivet är utrymmet för ironi, satir och andra debattväckande uttryck mycket vidsträckta. Syftet med lagstiftningen om hets mot folkgrupp har inte varit att motverka sådan debatt eller kritik av skilda företeelser. Även för sådana yttranden som kan uppfattas som stötande eller direkt missvisande finns ett vidsträckt utrymme”

 

Grotesco-gänget besatt alla gånger en taktkänsla och komisk träffsäkerhet som få besitter, däribland Mr Cool, men det kan ju aldrig vara upp till mig att avgöra vad som är kul(tur) för någon annan. Justitiekanslerns motivering ovan tycker jag beskriver väl vad det är vi har att göra med.

 

Vilka skrattar när du drar ett internskämt? Interner. Vilka skrattar åt svart humor? Rasifierade. Vilka skrattar när du berättar om feminismen? Alla som faktiskt är mot sexism och för jämställdhet.

 

Nåväl, personen bakom den fiktiva karaktären Mr Cool heter Anton Magnusson och är tydligen en respekterad ståuppkomiker. Har personligen aldrig hört talas om honom innan detta debacle men förutom Mr Cool är han en del av P3 Humorhimlens Specialisterna, som i mitt tycke saknar allt vad humor heter. Hursomhelst, för att jävlas med sin kompis – en medlem i Ung Vänster – skrev Anton för dryga 13 år sedan, på rent jävelskap, den absolut värsta låten han kunde tänka sig. Provokativt och osmakligt. UV-kompisen garvade och la upp låten på hiphop-communityt Whoa där den blev någorlunda populär. Och där nånstans föddes en hiphopkaraktär, en fiktiv person, som alltså för några dagar fann sig själv i den senaste skitstormen från radikalfeminismens Twitterati.

 

140 tecken användes flitigt och kreativt till ad hominem och sedvanligt pepp; man skulle #BOJKOTTAEMMABODA. Det ‘ack ve’-ades i SVTs morgonsoffa (ca 12:40 in. Där han också jämförs med andrepiloten Andreas Lubitz). En Facebook-grupp skapades för att få ihop en namnsamling för att få arrangören att avboka och det skrevs debattartikel efter debattartikel som låter förklara för läsaren att Anton Magnusson är en pedofil, våldtäktsman, kvinnomisshandlare, pervers och vidrig psykopat som representerar allt det sjukaste som måste bekämpas. Och så är han också kass som artist. En åsikt som jag dock faktiskt delar med pöbeln, men det hör inte till saken.

 

Även om nu denna Mr Cool mer eller mindre borde brännas på bål enligt ovan nämnda Twitterati så var det inte där skon nöp åt som mest, utan det som höjde de alla flesta röster var det faktum att Emmabodafestivalen inte la sig platt så fort den Feministiska inkvisitionen kom knackandes. Fantastiskt tycker jag, en frisk vind då standard annars brukar vara att pudla vid första antydan till snett ögonkast från radfem, som saliverar hungrigt över tanken att sätta dit nästa kvinnohatare. Vita kränkta man. Rasist.

 

I en debattartikel signerat Vanessa Marko, Kristina Wicksell och Ida Östensson trummas det också vidare att könsfördelningen på scen under Emmabodafestivalen inte bygger på lika utfall, och att den sexistiska bokaren Håkan Karlsson skiter fullständigt i kvinnor och han ”tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat heller.” Ren och skär sexism alltså, då han med andra ord går över lik för att se till att endast och enbart män bokas. Allra helst skulle nog arrangören porta kvinnor helt och hållet från festivalområdet.

 

När radfem väl fått festivalscenen jämställd, med minst 50% kvinnliga artister eftersom:

 

1. jämställdhet alltid mäts i lika utfall
2. feminister inte har tillåtelse att anordna festival och själva bestämma vilka som ska bokas
3. könet är det absolut viktigaste som existerar i precis alla lägen

Ja, när radfem väl fått scenen jämställd (undrar dock om inte sexuell läggning, rasifierade och intergender borde få lika delar plats) måste såklart artisternas låtar certifieras enligt Bechdel-testet för musik, för lika utfall är inte allt, i alla fall inte om det går att dra en agenda lite längre ändå. Att kvinnor sällan eller aldrig omnämns i musiken är ju välkänt. Att tjejer och kvinnor aktivt förbjuds från att spela instrument eller sjunga är också det välkänt. En fotnot är på sin plats här, att det inte är en mänsklig rättighet att kunna leva på sin musik. Gör du tillräckligt bra musik kommer folk köpa dina plattor och boka dig till sina festivaler. Det är i vilket fall min humbla åsikt.

 

Vi fortsätter.

Efter att det fastslagits i artikeln att Emmabodafestivalen är och alltid varit kvinnofientlig slås sista spiken ner; ”förra sommaren  polisanmäldes en våldtäkt och ett våldtäktsförsök på festivalen.”

 

Först och främst måste det sägas att en polisanmälan inte detsamma som en dom. Oskyldig tills motsatsen bevisad. När det är ur vägen undrar jag; vad är det som insinueras? Att festivalen gynnar och underlättar för våldtäkter att ske? Att eftersom majoriteten artister på scen är män kommer våldtäkter att ske? Pga mansnorm? Att Mr Cools eventuella framträdande (som nu inte blir av) hade bidragit till fler våldtäkter? Det spelar ju egentligen ingen roll vad som avses när våldtäkt tas upp, och det tror jag artikelförfattarna är mycket väl medvetna om, ett så laddat ämne behöver inte mer än den lilla notis som ges i artikeln för att omintetgöra motståndet. För vem vill associeras med en våldtäktsman? Guilt by association. Om än att jag och många med mig synar det argumentationsfelet.

 

En befogad rädsla för ett hundratal killar som i det ögonblicket hade förvandlats till våldtäktsmän… Eller vänta, alla män är ju redan potentiella våldtäktsmän.

 

Min största farhåga – en befogad sådan om man ser tillbaka på utvecklingen de senaste åren – är att radikalfeminismens moraliserande kommer att normaliseras och slutligen utgöra normen för hur vårt samhälle ska se ut, styras, upplevas. Där genuscertifiering blir det absolut viktigaste redskapet vad gäller kvalitetssäkring, i alla områden. Ett sluttande plan där konst och kultur döms ut på tvivelaktiga grunder för att det enligt genus(pseudo)vetenskaplig tes göder ”mansnormer” och ”patriarkat” och fan och hens moster. Där allt manligt per automatik är av ondo och något som det måste rådas bot på.
Vi har redan haft en omfattande censur här i landet som gjort oss ovetandes om mycket inhemsk kultur. Vill inte hamna där igen!  SVTs K Special gjorde ett för övrigt ett intressant program om den svenska filmcensuren. Tyvärr så blev programmet självt censurerat och går således inte att se på SVT Play. 

 

En av många Svenska sensationsfilmer som blev för mycket för Statens biografbyrå

Fortsätter det i samma takt som nu undrar jag om vi inte i framtiden kommer vara tvungna att agera efter ett Bechdel-test för vardaglig social interaktion. För att säkerställa att du agerar korrekt i social kontext och kan certifieras som människa.

Testa dig själv redan nu! Du kommer nog bli förvånad över hur icke-jämställd du faktiskt är och inse vilken stor del av det strukturella förtrycket du faktiskt bidrar med.

För att du, enligt Poes lag (bloggen), ska klara av Bechdels test krävs att du:

 

• identifierar dig som kvinna. Allra helst rasifierad, icke-binär.
• inkluderar det kvinnliga jaget, en annan kvinna – eller andra kvinnor – i alla samtal, alltid. Alternativt vänder dig till en annan kvinna eller intergender i din omgivning.
• ständigt agerar kring ett centralt tema som utgörs av någonting eller någon annan än en man

 
Misslyckas du med en eller flera punkter är det bara att inse kalla fakta. Du är ett misogynt avskrap.
 
Väl mött!